Ondska?

Hur definierar man egentligen en ond människa? Eller bara en dålig människa för den delen. Är det genom personens handlingar eller tankar? Till exempel; En man på 45 år. Han är utåt sett en fin familjefar och en god make. Hans familj älskar honom och hans vänner tycker att han är fin kille, men innerst inne funderar han hela tiden på att bränna ner sitt hus och där med bränna sin familj levande. Han vill alltså slakta sin fru och sina barn. Han gör dock inget av detta för han vet att han kommer att åka dit för det. Han uppför sig alltså som en fin människa men hans tankar är onda. Är han en dålig människa då?

Ett annat exempel; En kvinna har en personlighetsklyvning som har gjort att hon kvävt sin make, störningen beror på ett trauma hon upplevde som barn och hon kan inte ens minnas att hon mördat sin man. I grund och botten vill hon väl och älskade sin man. Är hon en "ond" människa?

Eller låt oss säga att en familjefar slår sina barn på regelbunden basis för att han har fått lära sig att det är rätt. Han är själv uppvuxen med slag och tror att det har gjort honom gott. Är han en "dålig" människa?

Hur definierar man egentligen ondska? Jag tror att det beror på en jävla massa saker. Alla har ju en egen uppfattning om vad som är rätt och fel. Jag är nog något av en pacifist tror jag. Min inställning är den att gör vad du vill så länge du inte medvetet skadar någon annan. Även om jag kanske inte alltid själv har levt efter den mallen det senaste året. Men människor är lättpåverkade, svaga varelser. Ibland gör vi saker vi kanske vet är fel för att andan faller på. Eller för att vi tror att vi vill, eller för att vi så gärna vill att någonting som egentligen är fel ska vara rätt.

Jag tror i grund och botten att människan är egoistisk! Även om du skänker 10'000 kr till Rädda Barnen för att du vill göra något bra för mänskligheten så gör du det(kanske omedvetet) för att tillfredställa ditt ego. Alltså för att ha ett gott samvete. Eller?

Jag gjorde något väldigt onödigt idag, jag köpte en skvallertidning. Efter bara några minuter kände jag hur mycket jag skämdes över mig själv. Jo det är sant. Men ändå finns behovet kvar, det snuskiga behovet att gotta sig i andras förfall. Ungefär som jag gör nu, sitter vid datorn samtidigt som jag slötittar lite på paradise hotel. Människorna i den serien får mig att känna mig som en ytterst fin och trevlig människa, jag är i alla fall hästlängder ifrån att vara lika patetisk som de är. Men jag antar att man blir lite förvrängd av att leva i en sådan miljö under lång tid, med kameror och brist på yttre influensen. Jag och Lisa åt på Casalinga innan. Jag beställde lax med potatis, kräftstjärtar och hela köret(lyx!) Det var i alla fall något speciellt i såsen. Den smakade lite sött på något vis, jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det var. Jag vet i alla fall att jag känt smaken innan. Det var på min farfars 80-års kalas. Då fanns smaken i en jättegod soppa. Jag är sjukt nyfiken på att veta vad det är i alla fall, för det är någonting jag skulle vilja använda själv när jag lagar mat. Det vore awsome att få en soppa att smaka hälften så gott. Jag kommer att tänka på musselsoppan jag och Joel lagade i somras. Den musselsoppan var fan episk! Jag funderar lite på att ta mig till ÖB imorgon och köpa en liten burk vit färg. Så kan jag grunda några dukar och kanske måla lite. En burk klarlack också. Allt blir fiare när man lackat det lite. jag tror att får jag inte utlopp för lite kreativitet snart så kommer jag att kvävas. Inte bokstavligt talat men själsligt... om man nu kan säga så... Förresten, koka upp lite vatten, häll i lite socker, några kryddnejlikor och apelsinklyftor(från två apelsiner t.ex) Låt skiten koka en stund och sedan svalna... ta bort kryddnejlikorna(de är hårda och bläiga) och häll sopan över lite vaniljglass. Det är helt awsome! En av de få grejjer jag kommer ihåg från hemkunskapen på högstadiet. Det är lite lagom juligt och gottigt! Hur mycket man ska använda av varje beståndsdel är jag inte riktigt säker på, men det är väl upp till var och en antar jag. Något annat gott jag prövat är pepparkakssmulor/bitar på vaniljglass. Finfint!

hmm....
Daterat: Tisdagen den 8:e december 2009 kl 12:32	Läst: 7 gånger
Jag har vissa perioder då jag äter mer eller mindre godis. Choklad i olika former brukar ju vara en favorit såklart(DOH!) Men just idag så vaknade jag med ett starkt behov av klubba(Nej nej nej inget snusk!) Jag menar sådana där chupa chups eller vad de nu heter, jag brukade gå och köpa sådana på raserna på högstadiet ibland, i kiosken vid folkets hus. Mina favoriter var choklad/banan och choklad/vanilj har jag för mig. Jag var nästan lite tvungen att googla och jag hittade chupa chups hemsida: http://www.chupachups.com/ Den är såååååå snygg!:D Nä nu ska jag ta mig fan duscha! ”Så jag ska”

Jul Tomtesson Snöstigen 4 Antarktis Bästa Herr Tomte! Jag skriver till dig idag med anledning av min dotter Lenas önskelista. Jag har nyligen kommit över information som pekar på att hon önskar sig en ponny i julklapp. Mitt syfte med detta brev är alltså att be dig att bortse från denna önskan då möjligheterna att inhysa en häst i lägenheten är mycket begränsade. För att inte tala om att priserna på foder har skjutit i höjden det senaste året. Jag ber er därför på mina bara knän att ge henne en cykel istället, ty hon kan cykla men inte rida. Skulle detta gå att ordna skall jag vara dig för evigt tacksam. Tack på förhand och god jul. Karina Andersson (Vi fick uppgiften att skriva ett formellt brev)

Lernia igen...

Jag sitter och kollar upp lite möjlliga praktikplatser nu. Det hade varit väldigt intressant att få praktisera på en tidning av något slag, gärna med kulturell inriktning. Jag ska i alla fall ringa till Nöjesnytt har jag tänkt mig(Om jag vågar förståss)

Intressetest och tristess

Nu har jag precis genomfört ett intressetest på nätet, ett sådant där jag fick klicka i rutor för att rangordna mina intressen och egenskaper för att sedan få ett antal yrkesanternativ som skulle kunna passa just mig. Till exempel formgivara, art director, inredningsarkitekt eller författare. Sådant jag känner att jag redan vet att jag vill mer eller mindre, jag behöver bara hjälp att nå dit. Eller jag behöver hjälpa mig själv att nå dit för det är det fan ingen annan som kan göra åt mig. Jag är bara väldigt osäker på om Växjö räcker för mig, om jag kan nå mina mål när jag bor här. Det känns väldigt tveksamt. Men till viss del trivs jag här. Det hade varit så skönt att få hitta en plats jag verkligen trivs på och där jag känner att jag vill vara och bo resten av livet samtidigt som jag känner att jag skulle vilja flytta utomlands, bo i flera olika länder, resa och känna friheten. Jag är nog väldigt rädd för att fastna tror jag. Kanske rädd för att binda mig också? Jag vill känna mig fri samtidigt som jag vill känna mig trygg. Det är två ganska motstridiga känslor.

I våras så hade jag tänkt försöka söka till konstfack eller någon annan större konstskola men det blev inte så, ärligt talat minns jag inte varför men det hade förmodligen med Majk att göra. Det var svårt att få tid att utvecklas när jag var med honom, han krävde sin beskärda del liksom.. Det kändes lite som att han stod i vägen. När jag kände inspiration och lust att skapa så ville han alltid att jag skulle göra någonting annat, sitta och glo framför tv:n med honom till exempel eller sova kanske. Han var ganska gnällig när jag ville vara vaken hela natten för att måla, och han verkade inte så intresserad av det jag gjorde heller. Jag behöver nog ha en partner som verkligen tycker jag det jag gör är lika spännande som jag själv tycker, eller i alla fall tycker att det är intressant och kul. Det är så viktigt att man kan dela saker man älskar med den man älskar tror jag.

Men jag vet att jag tänkte att ”nästa år, då fan” Men det känns inte som om det blir av nästa år heller. Jag begränsar mig själv genom att skapa problem, jag tror att jag inte kan eller så vågar jag helt enkelt inte. Jag skaffar hela tiden nya saker som håller mig tillbaka mig istället för att våga satsa på det jag vill. Jag vet inte om jag är rädd för studieskulder eller för att inte ha någon stans att bo. Eller för att inte ”lyckas” Kanske är det inte så viktigt att lyckas heller, så länge jag inte nöjer mig med något jag inte trivs med! Jag tänker och velar alldeles för mycket hela tiden...