Vi svenskar eller kanske människor i största allmänhet är ganska märkliga egentligen. Vi är så otroligt rädda för varandra så när en främling kommer fram till oss och pratar med oss kan vi bli så förskräckta att vi inte vet hur vi ska bete oss. På bussen idag var det en äldre man som började prata med mig. Han hälsade, skakade hand och sa sedan att han gillade mig, lagom mycket. Han berättade att han bodde på ett gruppboende och att han snart skulle få en egen lägenhet, han nämnde också att han var troende och att jag verkade vara en fin och trevlig tjej. Han var inte otrevlig på något vis och ändå så kan jag tänka mig att många hade uppfattat honom som väldigt obehaglig. Det är märkligt att det inte är socialt accepterat att tala med främlingar på bussen eller på stan, men till exempel på krogen där är det ett måste. Ska folk verkligen behöva alkohol för att kunna kommunicera med varandra?
Jag var hemma och kollade posten innan. Jag har fått ett brev från arbetsförmedlingen angående kommande utbildningar men fortfarande inget från soc och fortfarande inga pengar. De kan väl ringa om det är något fel!? De fick mitt lönebesked i tisdags.
Jag gick förbi Axel Ohlssons guldsmedsaffär innan oockså. Jag smet in och knyckte en broschyr där. Det finns nämligen en smyckesdesigner som har gjort en ring jag tror att min farsa skulle gilla. Den liknar en vinylspelare. Farsan är ju "vinylfreak" så jag känner att jag måste visa den för honom. Thomas Sabo är en awsome designer!
