Måndagsångest 6:e juli

På jobbet på morgonen så har jag en tendens att tänka aldeles för mycket, när jag går morgonrundan med min vagn mellan 07:15 och 09:00 så avskyr jag verkligen hela min existens. Det är inte alltid lika illa såklart men måndagar är värst och när jag sovit för lite är det extra jobbigt. I morse har jag kännt mig så fruktansvärt utmattad både fysiskt och psykiskt att jag velat lägga mig ner och sova.

För ca ett och ett halvt år sedan så mådde jag så förbannat bra. Jag har nog aldrig mått så bra som jag gjorde då. När jag precis flyttat till växjö kände jag att mitt liv var underbart. Jag målade upp en framtid för mig själv och Majk som var jätte fin. Jag var så jävla kär och naiv. Jag kunde se mig själv ha ett jobb och en familj och hela köret. Sedan dess har allt bara gått utför hela. Det har blivit sämre på alla tänkbara sätt och vis. Framtiden jag målade upp var bara en illusion tillsammans med någon jag inte ens var ämnad för. Allt jag trodde på då har rasat och jag står här i spillrorna av mitt liv och orkar inte ens soppa rent efter mig. Det är så fruktansvärt lätt att lura sig själv och jag är väldigt rädd att göra det igen. Jag orkar inte bränna mig fler gånger och jag vill inte såra människor som jag älskar. Mest av allt är jag så himla rädd för att göra någon annan illa. Jag är så jävla trött på att ha dåligt samvete. Det känns som om jag skulle kunna spricka av alla konstiga känslor som svallar över.

Det jag behöver mest av allt men saknar helt är trygghet i mitt liv. Jag har inget som helst skyddsnät. Jag har inga sparpengar eller föräldrar som kan hjälpa mig om det går åt helvete. Jag har ingen stans att ta vägen. Det finns ingen där som kan räcka mig handen om jag faller. INGEN. Tanken är väldigt skrämmande faktiskt. Jag skulle kunna göra nästan vad som helst för att få känna mig trygg och behövd. Jag vill bara må lite bättre. våga slappna av och lägga märke till det vackra i livet och slippa oroa mig så mycket hela tiden. Ett tag så trodde jag att jag kunde lyckas med mitt liv och mina drömmar. Jag önskar att jag vågade göra det igen. Jag vill känna inspiration och skaparglädje igen. Jag vill ha något att se fram emot. Jag vet att jag skulle kunna må mycket bättre om jag pratade med någon men jag känner inte att det finns någon som jag verkligen vill eller kan prata med. Jag känner inte att det finns någon som verkligen bryr sig på riktigt.